God morgon
Vaknade 13:00 idag.. härligt! Hmm.. somnade vid halv fem, fem.
Nu sitter jag och funderar på min C-uppsats, men idag är jag inte lika optimistisk som jag var igår. Idag känns allting fel. Vi får se hur det här går..
Jag känner mig bortglömd. Utesluten från skola och jobb, känns det som. Jag har ingenting att göra förutom C-uppsatsförberedelser och det känns hemskt. Jag känner mig inte behövd av någon. Vet att det kanske inte stämmer, men inom mig går tankarna så hela tiden.
Min planering under våren är såhär just nu:
- Förbereda C-uppsatsen (kontakta skolor, fixa litteratur och starta handledning)
- C-uppsatsskrivande (ta stegen att börja skiva och läsa litteratur. Samt intervjuer och transkibering...)
- Göra klart uppsatsen (skriva klart, gå igenom och sedan opponering)
- Få besked om Gröna Lund och mitt fjärde sommarlovstjänst
- Söka jobb till hösten i grundskolor (och förskolor)
- Gå ner i vikt och stanna där
- Må psykiskt bättre..... (känns långt bort)
Ja.. vi får se..
Nu sitter jag och funderar på min C-uppsats, men idag är jag inte lika optimistisk som jag var igår. Idag känns allting fel. Vi får se hur det här går..
Jag känner mig bortglömd. Utesluten från skola och jobb, känns det som. Jag har ingenting att göra förutom C-uppsatsförberedelser och det känns hemskt. Jag känner mig inte behövd av någon. Vet att det kanske inte stämmer, men inom mig går tankarna så hela tiden.
Min planering under våren är såhär just nu:
- Förbereda C-uppsatsen (kontakta skolor, fixa litteratur och starta handledning)
- C-uppsatsskrivande (ta stegen att börja skiva och läsa litteratur. Samt intervjuer och transkibering...)
- Göra klart uppsatsen (skriva klart, gå igenom och sedan opponering)
- Få besked om Gröna Lund och mitt fjärde sommarlovstjänst
- Söka jobb till hösten i grundskolor (och förskolor)
- Gå ner i vikt och stanna där
- Må psykiskt bättre..... (känns långt bort)
Ja.. vi får se..
Problemlösning
Vad jag stör mig på att inläggen läggs till höger och inte centrerat.. ska försöka lista ut varför.. men så länge får det vara :)
En solig dag
Idag har vädret varit totalt perfekt. Sol och blå himmel.
Jag tog min första långpromenad idag, dock själv. Tanken var att gå i rask takt, men jag kände mig verkligen som Bambi på hal is.. det var inte sandat någonstans så det gick långsamt och jag fick vara uppmärksam hela tiden. Men jag gick - och kom tillbaka efter en lång stund.
Igår åkte jag alltså till mina föräldrar och är kvar här fortfarande. Lika bra - jag känner att jag kommer att bryta ihop av ensamhet och att mitt humör skulle stiga, så för min älsklings skull är jag kvar. Dock med stor saknad.. <3
Förutom en långpromenad har min dag fokuserats på C-uppsatsen och förberedelser. Igår natt satt jag uppe till klockan 02:00 och läste två av min mammas böcker angående föräldrar och skola och jag blev väldigt inspirerad. Mitt ämne kommer nu att handla om samverkan/samarbete mellan skola och vårdnadshavare med ett socioekonomiskt (?) perspektiv. Teorier och teorigubbar blir Foucault och Bourdieu. Tror detta blir bra för mig, och uppsatsen.
Besöket hos mina föräldrar har något gott med sig, och imorgon blir formulering av frågeställning och sådant roligt.... hmm..
Dieten? Jo, det är tredje dagen. Den dag som jag sa igår skulle vara värst, men jag tror det är morgondagen. Tredje dagen - och jag är redan trött på den. Men jag ska klara det! Ett beslut är ett beslut.
Om 2 samt 3 veckor ska vi till Norrköping, där min pojkvän kommer ifrån. Den 5/2 skall det vara 30 årskalas och den 12/2 dop. I vanliga fall älskar jag sådant, och det kommer såklart även vara roligt nu med.. MEN min diet oroar mig. I dessa två typer av "event" ingår mat/dryck/onyttigheter och jag måste stå emot. Det blir väldigt svårt, då jag vet att jag kommer att få kommentarer såsom "men ta bara lite och nu idag". Problemet är att jag inte vill det! Då får jag börja om på ruta ett med mina kära gamla ketoner och vad ger det mig i slutskedet? Inget. Jag hoppas att Jimmy står vid min sida och "försvarar" och hjälper mig mot sådanna kommentarer och liknande.
Idag har varit en bra dag. Hoppas att morgondagen bjuder på det positiva även då.
Jag tog min första långpromenad idag, dock själv. Tanken var att gå i rask takt, men jag kände mig verkligen som Bambi på hal is.. det var inte sandat någonstans så det gick långsamt och jag fick vara uppmärksam hela tiden. Men jag gick - och kom tillbaka efter en lång stund.
Igår åkte jag alltså till mina föräldrar och är kvar här fortfarande. Lika bra - jag känner att jag kommer att bryta ihop av ensamhet och att mitt humör skulle stiga, så för min älsklings skull är jag kvar. Dock med stor saknad.. <3
Förutom en långpromenad har min dag fokuserats på C-uppsatsen och förberedelser. Igår natt satt jag uppe till klockan 02:00 och läste två av min mammas böcker angående föräldrar och skola och jag blev väldigt inspirerad. Mitt ämne kommer nu att handla om samverkan/samarbete mellan skola och vårdnadshavare med ett socioekonomiskt (?) perspektiv. Teorier och teorigubbar blir Foucault och Bourdieu. Tror detta blir bra för mig, och uppsatsen.
Besöket hos mina föräldrar har något gott med sig, och imorgon blir formulering av frågeställning och sådant roligt.... hmm..
Dieten? Jo, det är tredje dagen. Den dag som jag sa igår skulle vara värst, men jag tror det är morgondagen. Tredje dagen - och jag är redan trött på den. Men jag ska klara det! Ett beslut är ett beslut.
Om 2 samt 3 veckor ska vi till Norrköping, där min pojkvän kommer ifrån. Den 5/2 skall det vara 30 årskalas och den 12/2 dop. I vanliga fall älskar jag sådant, och det kommer såklart även vara roligt nu med.. MEN min diet oroar mig. I dessa två typer av "event" ingår mat/dryck/onyttigheter och jag måste stå emot. Det blir väldigt svårt, då jag vet att jag kommer att få kommentarer såsom "men ta bara lite och nu idag". Problemet är att jag inte vill det! Då får jag börja om på ruta ett med mina kära gamla ketoner och vad ger det mig i slutskedet? Inget. Jag hoppas att Jimmy står vid min sida och "försvarar" och hjälper mig mot sådanna kommentarer och liknande.
Idag har varit en bra dag. Hoppas att morgondagen bjuder på det positiva även då.
I nöd och lust
Inatt sover jag ej hemma, utan hos mina föräldrar. Blir nog så under några nätter, tills min allra värsta hungern är borta.
Det blir bäst så, då Jimmy och jag retar upp varandra. Jag är väldigt lättirriterad och mår psyiskt dåligt just nu, vilket känns som att han ej förstår. Jag beter mig dåligt jag med; höjer rösten och även skäller på honom för småsaker. Det är verkligen småsaker, men det är småsaker som jag tar illa upp vid och som jag mår dåligt av. Dieten påverkar den ännu mera, eftersom jag är hungrig.
Jag älskar min "man" över allting på denna jord. Han är sannerligen min bästa vän, och jag kan berätta allt för honom - både som flickvän och tjejkompis. Jag skulle göra vad som helst för Jimmy och det vet han. Jag säger ofta att jag älskar honom, och försöker visa det i någon form varje dag. Men ibland slår det slint..
Allt dumt som jag säger eller gör mot honom får mig att skämmas och jag ångrar det. Han förtjänar bättre. Mitt nyårslöfte var att bli en bättre flickvän, och jag försöker, men denna period i mitt liv är just nu inge bra. Förlåt min älskade för det.
Varje gång vi sover ifrån varandra saknar jag honom. Till och med hans otroligt och högljudda snarkningar. "Jag kan inte sova med dina snarkningar - och inte heller utan.", - sa jag till honom en gång. Men nu behöver vi vara ifrån varandra några dagar, så jag inte sårar någon av oss allt för mycket. Han förtjänar mer, som sagt!
För 45 minuter sedan åt jag min kära shake, och nu sitter jag och dricker vatten. Mer vatten. Borde snart gå och sova, men då jag vaknade 11.10 något kommer det att bli svårt. Särskilt utan honom.
Jimmy har verkligen allting som jag kan drömma om. Han är mitt allt och den man som jag någon gång vill kalla för man - i benämningen man och hustru. Om/när det sker är jag med all säkerhet redo att svara "ja". Och det har jag sagt till honom. Bilden i mitt huvud är verkligen så "Svensson". Bröllop, hus, barn (och katt). "I nöd och lust".
Imorgon är en ny dag. Dag tre. Tror det kommer bli den tuffaste (angående dieten), och då är det bra att jag låter älsklingen vara ifred och slippa mig och mitt humör.
Det blir bäst så, då Jimmy och jag retar upp varandra. Jag är väldigt lättirriterad och mår psyiskt dåligt just nu, vilket känns som att han ej förstår. Jag beter mig dåligt jag med; höjer rösten och även skäller på honom för småsaker. Det är verkligen småsaker, men det är småsaker som jag tar illa upp vid och som jag mår dåligt av. Dieten påverkar den ännu mera, eftersom jag är hungrig.
Jag älskar min "man" över allting på denna jord. Han är sannerligen min bästa vän, och jag kan berätta allt för honom - både som flickvän och tjejkompis. Jag skulle göra vad som helst för Jimmy och det vet han. Jag säger ofta att jag älskar honom, och försöker visa det i någon form varje dag. Men ibland slår det slint..
Allt dumt som jag säger eller gör mot honom får mig att skämmas och jag ångrar det. Han förtjänar bättre. Mitt nyårslöfte var att bli en bättre flickvän, och jag försöker, men denna period i mitt liv är just nu inge bra. Förlåt min älskade för det.
Varje gång vi sover ifrån varandra saknar jag honom. Till och med hans otroligt och högljudda snarkningar. "Jag kan inte sova med dina snarkningar - och inte heller utan.", - sa jag till honom en gång. Men nu behöver vi vara ifrån varandra några dagar, så jag inte sårar någon av oss allt för mycket. Han förtjänar mer, som sagt!
För 45 minuter sedan åt jag min kära shake, och nu sitter jag och dricker vatten. Mer vatten. Borde snart gå och sova, men då jag vaknade 11.10 något kommer det att bli svårt. Särskilt utan honom.
Jimmy har verkligen allting som jag kan drömma om. Han är mitt allt och den man som jag någon gång vill kalla för man - i benämningen man och hustru. Om/när det sker är jag med all säkerhet redo att svara "ja". Och det har jag sagt till honom. Bilden i mitt huvud är verkligen så "Svensson". Bröllop, hus, barn (och katt). "I nöd och lust".
Imorgon är en ny dag. Dag tre. Tror det kommer bli den tuffaste (angående dieten), och då är det bra att jag låter älsklingen vara ifred och slippa mig och mitt humör.
Dag två
Magen kurrar.
Det är dag två på min diet, och magen kurrar högt. Den så kallade Cambridgedieten är i och för sig väldigt god, men det är ändå tufft. Det är inte så mycket att tugga på och jag dricker extremt mycket vatten för att dämpa hungern, vilket gör att jag behöver spendera tid i badrummet oftare.
Dagens måltider är två st påsar chokladshakes och en st äpple/kanelgröt. Jag kan ärligt säga att smakerna är väldigt bra, men behvet att tugga gör det ändå svårt. Varje måltid innehåller 158 kcal, 16,9 gram protein, 2,7 gram fett, 16,7 gram kolhydrater och 1/3 av dagsbehovet av vitaminer mineraler och spårämnen. "Produkten svarar upp till Sveriges rekommenderade dagliga intag av näringsämnen. Cambridgekuren påverkar inte ämnesomsättningen." (http://pulverdiet.se/pulverdiet/pulverdiet.shtml) .
Cambridgedieten fungerar faktiskt. Jag har testat tidigare, så jag vet det. Jag går nu på en så kallad "ren kur", vilket innebär att jag endast äter Cambridgemåltider 3 gånger/dag och ej någonting mer. Förutom vatten såklart. Det är de 3-4 första dagarna som hungerkänslorna är värst och att man ger upp. Just nu är det dag två och jag är halvvägs från det allra värsta. Hur första veckan går till läses på: http://viktklubben.se/cambridgekuren/effektivalt1.shtml
Jag håller på att mixtra med denna bloggs utseende just nu, eftersom den ej gör som jag vill, så det är det enda jag funderar på just nu. Förutom hungern, men det löser sig snart.. max 2 dagar kvar innan hungerkänslorna försvinner och förbränningen kommer igång på riktigt..
Lycka till nu...
Det är dag två på min diet, och magen kurrar högt. Den så kallade Cambridgedieten är i och för sig väldigt god, men det är ändå tufft. Det är inte så mycket att tugga på och jag dricker extremt mycket vatten för att dämpa hungern, vilket gör att jag behöver spendera tid i badrummet oftare.
Dagens måltider är två st påsar chokladshakes och en st äpple/kanelgröt. Jag kan ärligt säga att smakerna är väldigt bra, men behvet att tugga gör det ändå svårt. Varje måltid innehåller 158 kcal, 16,9 gram protein, 2,7 gram fett, 16,7 gram kolhydrater och 1/3 av dagsbehovet av vitaminer mineraler och spårämnen. "Produkten svarar upp till Sveriges rekommenderade dagliga intag av näringsämnen. Cambridgekuren påverkar inte ämnesomsättningen." (http://pulverdiet.se/pulverdiet/pulverdiet.shtml) .
Cambridgedieten fungerar faktiskt. Jag har testat tidigare, så jag vet det. Jag går nu på en så kallad "ren kur", vilket innebär att jag endast äter Cambridgemåltider 3 gånger/dag och ej någonting mer. Förutom vatten såklart. Det är de 3-4 första dagarna som hungerkänslorna är värst och att man ger upp. Just nu är det dag två och jag är halvvägs från det allra värsta. Hur första veckan går till läses på: http://viktklubben.se/cambridgekuren/effektivalt1.shtml
Jag håller på att mixtra med denna bloggs utseende just nu, eftersom den ej gör som jag vill, så det är det enda jag funderar på just nu. Förutom hungern, men det löser sig snart.. max 2 dagar kvar innan hungerkänslorna försvinner och förbränningen kommer igång på riktigt..
Lycka till nu...
Ruta 1
Idag börjar det.
Idag blir jag arbetslös, studielös och hopplös. Det inebär en ekonomisk svår situation, men framför allt en svår psykisk situation för mig. Förra våren tog jag beslutet att skjuta upp min C-uppsats till denna vår, och då var det ett bra beslut. Idag är det ett mindre bra beslut, eftersom jag har påverkats dåligt av det - mer än vad jag trodde våren 2010.
Att vara utan studier eller arbete under lite mer än två månader påfrestar mer än vad man kan tro. Att vara van att göra något varje dag är en gåva som man ska ta hand om. När man ej har något att göra uppskattas t.o.m. att plugga!
Den senaste tiden, ja faktiskt hela hösten, har mina tankar påverkats av dessa två månader. Att under två månader inte ha vetskap om vad man ska göra. Jag är van att göra saker och ting, men nu... nu känner jag mig ofullständig, ensam och tom. Ett utanförskap skulle jag kunna beskriva det.
I torsdags skulle jag ta min lärarexamen. Efter 3,5 års studier skulle jag tillsammans med mina studiekamrater fira. Jag får (tack vare mig själv) vänta till juni.. Jag är så otroligt stolt över mina vänner från skolan - men avundsjukan sätter sina spår ändå.
Avundsjukan, i samklang med sysslolösheten och den ekonomiska situationen, påverkar mig på ett negativt sätt. Jag blir arg och lättirriterad och det går ut över min sambo och älskade pojkvän. Men han vet att jag är ledsen och han ställer upp. Men han anar inte hur dåligt jag mår över allting. För det gör jag.
Allting som påverkar mig psykiskt, påverkar även mitt fysiska jag. Kilo efter kilo. Idag vägde jag mig för första gången sedan tidigt i höstas. Idag väger jag 19 kg (!) mer än vad jag bör väga. Idag känns det tufft.
Min pojkvän har rätt. Han har fått mig att fundera och skriva ner mina tankar, känslor och hur jag ska komma framåt. Tack vare honom skriver jag här. Detta blir min framtidstro och min chans att nå mina mål. Målen är att gå ner 19 kg, och genom att göra det tror jag att mitt pyske kommer att må bättre. Både mitt självförtroende och min glädje.
Under den närmaste tiden kommer mitt humör dala, men jag ber er som är i min närhet att stå ut. Den Lina som fanns förut kommer komma tillbaka. Fysiskt och psykiskt. Stå ut med mig.. snälla.
Idag börjar det.
Idag blir jag arbetslös, studielös och hopplös. Det inebär en ekonomisk svår situation, men framför allt en svår psykisk situation för mig. Förra våren tog jag beslutet att skjuta upp min C-uppsats till denna vår, och då var det ett bra beslut. Idag är det ett mindre bra beslut, eftersom jag har påverkats dåligt av det - mer än vad jag trodde våren 2010.
Att vara utan studier eller arbete under lite mer än två månader påfrestar mer än vad man kan tro. Att vara van att göra något varje dag är en gåva som man ska ta hand om. När man ej har något att göra uppskattas t.o.m. att plugga!
Den senaste tiden, ja faktiskt hela hösten, har mina tankar påverkats av dessa två månader. Att under två månader inte ha vetskap om vad man ska göra. Jag är van att göra saker och ting, men nu... nu känner jag mig ofullständig, ensam och tom. Ett utanförskap skulle jag kunna beskriva det.
I torsdags skulle jag ta min lärarexamen. Efter 3,5 års studier skulle jag tillsammans med mina studiekamrater fira. Jag får (tack vare mig själv) vänta till juni.. Jag är så otroligt stolt över mina vänner från skolan - men avundsjukan sätter sina spår ändå.
Avundsjukan, i samklang med sysslolösheten och den ekonomiska situationen, påverkar mig på ett negativt sätt. Jag blir arg och lättirriterad och det går ut över min sambo och älskade pojkvän. Men han vet att jag är ledsen och han ställer upp. Men han anar inte hur dåligt jag mår över allting. För det gör jag.
Allting som påverkar mig psykiskt, påverkar även mitt fysiska jag. Kilo efter kilo. Idag vägde jag mig för första gången sedan tidigt i höstas. Idag väger jag 19 kg (!) mer än vad jag bör väga. Idag känns det tufft.
Min pojkvän har rätt. Han har fått mig att fundera och skriva ner mina tankar, känslor och hur jag ska komma framåt. Tack vare honom skriver jag här. Detta blir min framtidstro och min chans att nå mina mål. Målen är att gå ner 19 kg, och genom att göra det tror jag att mitt pyske kommer att må bättre. Både mitt självförtroende och min glädje.
Under den närmaste tiden kommer mitt humör dala, men jag ber er som är i min närhet att stå ut. Den Lina som fanns förut kommer komma tillbaka. Fysiskt och psykiskt. Stå ut med mig.. snälla.
Idag börjar det.
